Ved är ett förnybart bränsle och vedeldning är ett bra alternativ om du eldar på rätt sätt.

Den låga energikostnaden gör att 20–25 procent av villorna i Sverige idag värms med ved som huvudsaklig värmekälla.

 

Vedens energiinnehåll är proportionellt med trädslagets densitet. Skillnaden mellan de olika trädslagen är inte så stor. Det viktiga är att man inte eldar med fuktig ved. Då förbrukas en stor del av energin till att förånga vattnet i veden. Fuktighetshalten bör inte överstiga 20 %. Eldning med undermålig ved, t.ex. ved med för hög fukthalt, medför såväl en högre vedförbrukning, lägre effektuttag och ökade utsläpp av miljö- och hälsofarliga ämnen.

 

Energiinnehåll uttryckt i kWh/m³f (kubikmeter fast volym) vid en fukthalt på 20%

Alm	3050
Asp	2190
Björk	2820
Ek	3600
Gran	2320
Rönn	3100
Tall	2360

 

Hur skall jag elda?
Felaktig vedeldning påverkar omgivningen och miljön negativt genom utsläpp av partiklar och sot.

 

Tillräcklig mängd luft i de olika faserna av förbränningsprocessen.
Lufttillförseln får inte vara för liten, då brinner inte veden. Istället bildas det tjära som kan sätta sig i skorstenen och orsaka soteld om det vill sig illa. Att ”pyrelda” ger en långsam förbränning på låg effekt men också tyvärr en väldigt ineffektiv förbränning med verkningsgrad på 10-20 procent samt mycket förorenade avgaser med höga halter kolväten, sot och kolmonoxid vilka är både miljöfarliga och nedsmutsande. Tak och t.ex. trädgårdsmöbler kommer att bli sotiga. Denna typ av eldande kommer också störa dina grannar.

Vid ofullständig förbränning får du svart rök med kraftig lukt. Gulaktig rök betyder att den innehåller mycket tjära. Vid god förbränning kommer röken ofta, vid kalla dagar, att vara vit av vattenånga. Varma dagar är röken vid god förbränning i det närmaste osynlig och kan bara ses som värmedaller. Kompakt vit rök indikerar veden är fuktig.

Vid för stor lufttillförsel far mycket värmeenergi ut genom skorstenen utan att komma huset tillgodo. Rökgastemperaturen kan bli så hög att skorstenen kan ta skada eller bjälklaget där skorstenen passerar bli så varm att den antänds. Generellt behövs det lite mer luft vid starten av en brasa, när man lägger på ny ved på en befintlig glödbädd och när man har större vedbitar. Utsläppen av luftföroreningar från alla pannor är störst i uppeldningsfasen och vid varje nytt vedinlägg.

 

Tillräckligt hög temperatur.
Detta hänger ihop med första punkten, men också med vedens fukthalt. Fuktig ved kyler eldstaden och har minskat värmevärde. Det är även dålig ekonomi att elda med fuktig ved. För att få ut en viss mängd värme behövs betydligt mer ved om den är fuktig, än om lagom torrt bränsle används.

Nyhuggen ved innehåller 45–60 % vatten, torkad ved ca 15–20 %. Bäst är om veden kan lagras inomhus, åtminstone några dagar innan den ska användas. Om du lagrar ved utomhus måste den ligga luftigt och skyddad mot regn. Tänk på att veden inte hinner bli torr om du hugger vinterns behov under sommaren.

För att hålla igång förbränningen och elda upp alla brännbara gaserna krävs en hög temperatur på omkring 900°C.

 

Tända brasan

Lägg ett par extra torra vedträn i botten med ca 20 cm mellanrum. Lägg tidningspapper och/eller näver mellan dessa vedträn. Stapla nu tunn splintved (gärna av barrträd) luftigt i flera lager på vedträna. Lagra din splintved inomhus så den är extra torr. Öppna dragspjäll för fullt innan du tänder. På vissa braskaminer kan man behöva ha luckan en aning öppen de första minuterna. Låt brasan ta sig ordentligt innan du lägger på större vedträn.
Mjölkkartonger och andra hushållssopor skall man absolut inte elda därhemma. Det är dåligt ur miljö- och hälsosynpunkt och ger beläggningar i kaminen. Man får inte heller elda med spånskivor, impregnerat eller målat virke, beroende på att giftiga ämnen, som t ex arsenik och olika tungmetaller, frigörs och följer med rökgaserna ut. Giftiga ämnen gör också askan giftig och olämplig att sprida i trädgården.